En dag med barnen

Allting i Landskrona tycks finnas centralt och nära det mäktiga Citadellet, en av Nordens bäst bevarade fästningar från 1500-talet  med eget vallgravssystem – dagens tredje rekord!

I närheten ligger också stadens discgolfbana – som visar sig ha hela 18 hål. För oss räcker det dock bra med 9-hålsbanan, med tanke på träffsäkerheten hos deltagarna.

Vi promenerar enkelt dit från hamnen, genom en lummigt grön lövskogspark förbi Landskrona konsthall, där vi nästan kliver in innan barnen drar oss vidare. Vi ska ju spela frisbee! Inte kolla på tavlor!

Snart öppnar sig Landskrona citadell discpark framför oss i ett lummigt landskap, solen strålar genom löven.

Vi laddar ner appen UDISC. I appen kan vi lägga in resultaten och hitta korgarna med hjälp av GPS. Perfekt för oss som besöker staden för första gången.

Discgolf kallas också frisbeegolf och grundidén är superlätt: Kasta en disc eller frisbee i en korg med så få kast som möjligt. Vinnaren är den som gått runt på minst mängd kast – som golf, fast med betydligt lättare utrustning.

Vi behöver inte lotta startordningen från tee – minst går först, därefter kastar vi i åldersordning, så är våra regler. Sexåringen först ut alltså. Och discen glider iväg i en vacker båge och landar perfekt – är barnet ett discgolfsunder?

Maken berättar att sporten är kraftigt växande och att i Finland är det nu fler discgolfspelare än golfspelare – så vi kanske kan bli rika på den unge talangen? Sedan fastnar hans egen disc i ett träd och faller rakt ner i marken, fyra meter framför våra fötter. Alla skrattar stort av ren, illa dold skadeglädje. Spelet fortsätter i samma andra – succéer blandat med pannkakor – men vi tar oss runt, känner oss upprymda, glada och fulla med frisk luft. Vägen tillbaka går längs Kärleksstigen i det fina koloniområdet vid Citadellet, naturskönt och romantiskt på samma gång.

– Det här gör vi igen! skriker sexåringen, som tursamt nog tror att spelaren med flest kast vinner och att han därmed har vunnit.

Det börjar kurra i kistorna, men som tur är, är det aldrig långt till någonting i denna lilla stad. Vi vandrar genom stadens oväntat storslagna centrum, med praktfulla byggnader från förra sekelskiftet. Vi pekar och berättar för barnen om förlorade och vunna slag i denna en gång danska stad. Tänk att allt detta var danskt! Utlandet!

Efter varsin pizza på mysiga Mamma Teresa promenerar vi tillbaka till Citadellet där åttaåringen plötsligt utbrister:

– Mamma titta! Och springer givetvis iväg.

Så ser vi vad han har sett och häpnar: inne på Citadellområdet finns en riktigt häftig lekplats med medeltidstema. Här finns hoppstubbar, lekhus-fängelse, balansbom, båt och klätterställning. Området kräver en liten upptäckarpaus, inser vi och slår oss ner medan barnen klättrar omkring.

Under tiden ser vi att det finns en augmented reality-upplevelse inne på Citadellets borggård. Det betyder ju förstärkt verklighet – lockande. Nyfikna drar vi oss dit allihop.

På en skylt förklaras det att vi kan ladda ner en app och sedan få live-berättelser från en rad personer som varit en del av slottets historia i telefonerna.

Barnen laddar snabbt ner appen – hojtar; ”Det är ju som Pokemon go!”

Och faktiskt. Lillkillen riktar sin telefon mot tornet och ser den allra sist dödsdömda i Sverige – änglamakerskan som satt där – Hilda Nilsson. Och jag ser Tycho Brahe vid huvudbyggnaden. Vi får lära oss att Citadellet varit en militär fästning, ett fängelse, kvinnofängelse samt en flyktingmottagning efter andra världskriget. Att Nordens modernaste fästning gavs upp efter två veckors belägring under Skånska kriget – men att ingen riktigt vet varför. Kan det bero på att kommendantens fru fick huvudvärk av alla kanonskott? Vi skrattar högt, så kan det väl inte vara?

Och Tycho Brahe hade tydligen en tam älg. När den livstidsdömde dubbelmördaren Carl Otto Andersson berättar sin livshistoria är barnen helt förtrollade. Och vi googlar lite mer om honom – tänk att 4 000 personer såg hans halshuggning. Var det ett folknöje på den tiden? En familjeaktivitet á la 1872? Tiderna förändras…

Vi avslutar med en liten kik i utställningen där läskiga fotografier på fångarna får barnen att både förtjusas och förfäras. Fånge på Citadellet låter inget vidare. Hellre rida på en tam älg!

Innan vi styr kosan hemåt har vi lovat barnen ett besök på Citadellbadet. Hopptorn, rutschkana, vattenkarusell, bubblor, fontänrum och varma bassänger med saltvatten från Öresund kan vi ju inte missa. Och 50-meterslängderna gör att även vi vuxna njuter av att få sträcka ut oss i det våta. 25 grader i vattnet är ju nästan som att bada i Medelhavet. Och precis som på Italiensemester, utlovar vi raskt ännu mer glass efter badet.

Text: Petra Olander. Foto: David Elg/Moob, Oskar Fäldt och Anders Ebefeldt/Studio-e