Jenny, hur beskriver du festivalen för en helt ny besökare?
– Vi siktar alltid på att visa utställningar av hög klass, med internationella fotografer. Vi vill ha en bred representation av fotografer från hela världen som visar sin konst både utomhus och inomhus. Fotokonsten tar över hela staden, och vi visar en bred palett av fotografi: dokumentärt, konceptuellt och fotohistoriskt. På det sistnämnda temat visar vi exempelvis en utställning på Landskrona museum med Emil Heilborn, som var en av Sveriges främsta industri- och reklamfotografer under 1930-talet. Bland hans kunder fanns till exempel storföretagen Sandvikens Jernverk, Electrolux, LKAB och AGA.
Vilket tema präglar årets festival, och varför är just detta viktigt idag?
– Årets tema är Displacement som betyder “förskjutning” eller ”förflyttning” på svenska. Det rymmer två av våra viktigaste samhällsfrågor, som migration och klimatfrågan. En av utställningarna handlar exempelvis om migration idag, där den colombianska fotografen Felipe Romero Beltrán har följt nio unga marockanska män som befinner sig på ett migrationscenter i spanska Sevilla. Vi vill med den knyta an till Landskronas historia, eftersom Landskrona citadell en gång i tiden var mottagningscenter för flyktingar som kom till Sverige efter andra världskriget. Jag tror att det är viktigt att göra kopplingen mellan då och nu, för att vi ska kunna förstå vår egen historia bättre.
En annan utställning på temat är den ukrainska fotografen Alexander Chekmenevs projekt Faces of War där han har porträtterat människor i krigets Ukraina och även förmedlar deras berättelser i text – hur de har tvingats lämna sina hem.
Vilka utställningar eller konstnärer tycker du att besökarna absolut inte får missa?
– En höjdpunkt är utomhusutställningen the Anthropocene Illusion på Kasernplan med fotografen Zed Nelson. Hans projekt sträcker sig över sex år och fyra kontinenter där han har fotograferat människans förhållande till naturen och hur vi ersätter naturupplevelser med spektakel, alltså “fejkade” upplevelser av naturen, som äventyrsparker eller skidbackar med konstgjord snö.
Jag tycker också att man ska uppleva utställningen Repeat after Me 2022 av de tre ukrainska fotograferna Yuriy Biley, Pavlo Kovach och Anton Varga. De har skapat en videoinstallation där besökaren får vara med och delta i verket. Besökarens roll är att upprepa olika bombljud som är hämtade från krigets Ukraina. Obehagligt nog har ukrainarna efter år av krig lärt sig att urskilja olika typer av bombljud för att exempelvis kunna vara förberedda när de drabbas av anfall från luften.
Jag tror att utställningen kan bidra till en inblick i vardagen för människor som lever i det krigsdrabbade Ukraina.
Vad tror du gör Landskrona till en så bra plats för en internationell fotofestival?
– Eftersom Landskrona är en mindre stad är den smidig för besökaren. Det är korta avstånd mellan utställningarna och du kan ta del av mycket på kort tid. En annan styrka är att du får komma in i historiska byggnader, som Landskrona citadell, och får se dem på ett nytt sätt. Utomhusutställningarna gör det enkelt att ta del av fotokonsten, den blir mer tillgänglig för alla.
Hur arbetar ni med att skapa upplevelser utöver själva utställningarna – exempelvis workshops, samtal eller guidningar?
– Det kommer att finnas guidade turer, så kallade ”walk and talk” där du får träffa konstnärerna och vandra med dem genom utställningarna. Första helgen kommer dessutom vara fullspäckad med konstnärssamtal, så att du får ta del av fotografernas perspektiv och deras tankar bakom utställningarna.
Hur arbetar ni för att balansera det experimentella och det tillgängliga, så att både fotointresserade och nyfikna nybörjare känner sig välkomna?
– Genom att blanda olika ämnen och olika typer av utställningar. Nytt för i år är att vi bara har en utställning per byggnad, vilket gör det mer fokuserat.
Vad hoppas du att besökarna ska ta med sig hem efter festivalen?
– Festivalen är fullspäckad av aktuella frågor och jag hoppas att man blir berörd. I Debbie Cornwalls utställning Model Citizens bjuder hon in åskådarna till att fundera kring vad är som är verklighet och vad som är iscensatt. En väldigt aktuell fråga i dessa tider när AI har stor påverkan på vad vi ser i media. Jag hoppas att festivalen kan ge besökarna en chans att reflektera över de stora frågorna, som till exempel samtida konflikter och klimatfrågan.
