Rapsoljans drottning på Ven
Julia Lundahl Persson är stadsflickan som flyttade till Ven och blev lantbrukare. Rapsoljan är hennes storsäljare, men hon hittar hela tiden nya grödor att odla. Bland annat ser hon till att Ven är självförsörjande på det gröna guldet – sparris.
Julia Persson flyttade till Ven från Landskrona år 2001 när hennes mamma köpte och tog över det anrika pensionatet Turistgården. Samma år träffade Julia sin då blivande man Fredrik vars familj äger ett lantbruk på Ven sedan flera generationer tillbaka. När vi ses över en digital intervju är det lantliga inslaget påtagligt. Hundarna skäller i bakgrunden och katten hoppar upp framför kameran. Det är lågsäsong på Ven, och tempot är långsammare än under den hektiska sommaren. Det är nu Julia Persson hämtar kraft och kommer på nya idéer till sitt företag.
Hennes företag, Vens rapsolja och skafferi, är i grunden ett traditionellt lantbruk men med annorlunda inslag. Julia Persson odlar förutom raps även spannmål, sparris, vitlök och jordärtskockor. I våras startade hon också en biodling i samarbete med en granne. Men att bli lantbrukare var inte hennes barndomsdröm. På gymnasiet valde hon livsmedelsprogrammet och hade siktet inställt på att bli bagare.
– Jag har alltid brunnit för mat och bakning. Men en klok yrkesvägledare på högstadiet visade att det fanns en annan inriktning än den traditionella, hotell och restaurang. Det var ett bra val för mig. Min mamma och pappa drev Turistgården och jag hjälpte alltid till där på somrarna. Det var fullt ös medvetslös under turistsäsongen. Jag kände redan då att jag ville ha ett lite annat liv.
Hon träffade sin man i tonåren och började redan då fundera på om hon kunde skapa produkter av den raps som odlade på hans föräldragård. 2008 gjorde hon slag i saken, hittade en mindre rapspress i Örebro, investerade 50 000 kronor och körde i gång.
– Jag ville ha en sysselsättning som jag kunde göra på Ven, särskilt eftersom jag hade pendlat till fastlandet i många år, och tröttnat på det. Då slog jag och min man våra kloka huvuden ihop och landade i rapsolja.
I dag hade nog ingen tyckt det var konstigt, men på den tiden var det få bönder som förädlade sina egna råvaror.
Hon började pressa rapsoljan i Turistgårdens kök och till en början såldes oljan enbart i receptionen på pensionatet.
– Jag var ung och det var en risktagning, men samtidigt hade jag ju alla förutsättningar att starta ett livsmedelsföretag. Hade jag varit tvungen att bygga allt från grunden hade jag nog inte chansat. Jag hade råvaran, lokaler att producera i och en kanal att sälja i. Det var verkligen i liten skala till att börja med.
När rapsoljan började säljas på Turistgården tog det inte lång tid innan ryktet om oljan började sprida sig på ön. 2012 flyttade produktionen till gården, där man byggde om ett stall till livsmedelslokal, vilket skapade större ytor för produktion. Efterfrågan på oljan hade sakta vuxit år efter år.
– Venborna var snabba att ta produkten till sig. Och så fort någon öppnar en ny butik eller restaurang på Ven, så hör de ofta av sig och vill ha min rapsolja. Jag har i princip aldrig sålt in produkten här, utan den har sålt sig själv.
Under många år var gården ett familjeföretag som Julia drev tillsammans med sin man Fredrik. Men hösten 2016 gick Fredrik bort i cancer och Julia stod ensam med en gård på 54 hektar att sköta och tre barn att ta hand om. Hon hade hjälpt till i jordbruket tidigare, men bara i mindre skala. Tillsammans med sin svärfar bestämde hon att de skulle driva jordbruket vidare.
– Våren 2017 hoppade jag i stövlarna och jag vet faktiskt inte hur jag klarade det. Min svärfar har lärt mig allt jag kan
och han hjälper mig mycket fortfarande. Jag är också tacksam att jag har haft mina tre barn. De har gjort att jag bara har kört på. Jag har varit tvungen att se framåt. Alla barn mår bäst av rutiner, och jag har försökt att hålla på dem så mycket det har gått.
När artikeln skrivs är det november. Rapsen är sedan länge skördad och ligger och väntar på att bli pressad. Julia återhämtar sig fysiskt för att orka med den intensiva vår- och sommarperioden.
– Det kräver en del kroppsarbete för att pressa rapsolja. Jag fyller pressen själv och lyfter alla spannar som oljan pressas ner i. Varje spann rymmer ungefär 30 liter, det är lagom för att jag ska orka flytta och lyfta alla spannar på egen hand.
Förutom att restaurangerna på Ven är storkonsumenter av rapsolja, kan de också tacka Julia Persson för att ön i princip är
självförsörjande på grön sparris.
– Vi började odla sparris för några år sedan och det blev snabbt en storsäljare. Mataffären här på ön köper stora mängder
och sparrisen går även till restaurangerna. Jag är den enda som odlar sparris på Ven och får mycket positiv uppmärksamhet
för den. Sparrisen är ett så tydligt vårtecken och det gör mig alltid glad när den börjar dyka upp i april.
Julia Persson verkar inte få slut på idéer på vad hon kan odla eller sälja. Hon odlar också senapsfrön, tillverkar linoljesåpa
av linet hon odlar, och funderar på att baka knäckebröd av rapsmjöl, en restprodukt från rapsoljetillverkningen. Förra
året började hon odla jordärtskockor efter att ha smakat friterade jordärtskockschips på en restaurang i Helsingborg.
– Det var något av det godaste jag ätit! Och veckan efter tog jag reda på hur man odlar jordärtskockor. Jag hade sådan tur i
somras att plantan hann gå upp i blom och det blev en väldigt vacker orangegul blomma som blev ett fint blickfång för alla
som passerade förbi här. Jag kastar mig gärna ut i nya projekt. Jag tycker om att se vad jag kan göra och vilka produkter jag kan ta fram.
Julia Persson erkänner att hon inte har blivit miljonär på sitt företag. Det som driver henne att experimentera och utveckla
är inte pengarna utan livsstilen.
– Det är vissa månader på året då jag har kniven på strupen, men jag får det alltid att gå runt. Jag har insett att jag är en människa som gärna vill ha en fot i marken, kontorslivet är inte för mig. Jag känner att jag blir duktigare på mitt yrke för varje år som går. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag är som lyckligast när jag sitter i en traktor eller tröska. Jag känner mig som en överlevare. Kan man odla sin egen mat, så kan man överleva.
